papaharry

Jag har stekt över 50 köttbullar, bakat en hallonpaj och lockat så många presentsnören att jag dör. Mamma har förutom att lagat mat också strykt dukar och städat. Allt detta medan pappa sovit till travet i soffan. Vårt hem är iallafall för dagen ungefär så patriarkalt som det kan bli.

Nu vill jag bara sova.. NU! Pensionären orkar inget mer!

Igår släpade mamma runt mig på stan.. (ja, först efter att jag lyckats ta mig dit det vill säga, något som var en ren robinsoninsats). Affär för affär avverkades och mamma verkade bli mer och mer motiverad ju mer tiden gick. Jag, tröttare, bittrare och otrevligare.
Så idag har jag mest fikat. Fikat med 3 vänner, fikat med en bebis, fikat med mormor, fikat med mamma och pappa. Och så skottat snö hos mormor.

Blir tokig över att inte göra någonting samtidigt som jag inte har nån vidare lust att göra något alls.. Måste ju njuta av mina 10 dagar som låtsaspensionär. 
Dan före dan före dopparedan idag..
Jag längtar till Julafton men mest till Anna Ankas jul.. broskjansson och rumpövningar.

Jag, miljarder bebisar och deras mammor, pappor och skrikande syskon flög tillsammans till snökaoset idag.
Omänskligt och totalt outhärdligt var det första jag tänkte när jag steg ur flygplanet.
Efter att ha fått besked om att vi inte kunde landa i Luleå hamnade vi till slut i Skellefteå där vi sedan bussades till Luleå. En bussresa som i vanliga fall kan ta ca en timma, tog nu 3.
Jag skäms och vill kräkas när jag inser att jag likt den värsta noll8an faktiskt funderar mer än en gång på hur folk på riktigt kan bo här!

Partykakan, Hannah och co på gröna jägaren igår.. Hejdå Stockholm! Jag kommer sakna er!






"Dancing queen partner in crime" på Kellys 100 år sen..

Det är sjukt mycket snö utanför mitt fönster och jag lyssnar på lucialåtar..
Är smått irriterad på att snön redan kommit och en av de få fördelarna med att åka hem (att få se snö) redan avklarats. Trotts detta är jag förväntansfull. Har redan packat, fixat och planerat. Ja..jag har till och med redan kollat SL.
Imorgon bär det av till Lulä! Och jag är minst sagt glad. Frågan är bara om jag pallar det. Plötsligt är man där igen, på den minsta, skummaste, men ändå trevligaste platsen jag vet. Där jag känner mig hemma, men samtidigt totalt främmande. Träffar människor man inte träffat på fem år eller kanske åtminstone ett år. Människor som man förrut träffat dagligen.
Nu återstår bara det viktigaste, slutpluggandet, som jag egentligen borde gjort innan allt det andra, men så klart skjutit upp. Lucialåtar och Te lockar dock mycket mer än intergrerad företagsekonomi.

Igår i tunnelbanan, på väg till tcentralen, stannade plötsligt tåget med beskedet att någon satt fast under och att vi därför var tvungna att stå kvar ett tag! Hur personen ifråga satt fast var däremot oklart för oss och folk spekulerade hejvilt. Höjden på egoism anfann sig snart i tunnelbanan och jag ville inget annat än att skjuta de människor som faktiskt tyckte att den som satt fast, var en "fet menskopp" som bara borde flytta på sig och inte hoppa framför spåret... Hmm.. Ännu ett bevis på hur sjukt egoistiska folk kan vara.

Tiden går sjukt snabbt. Redan Jul! Trots det saknar jag baby kate.! 10 dagar kvar nu!


Thorildsplanshjärta