3 mot 1..

3 mot 1 på fikat igår. Endast Kakan ville att jag skulle ha kvar min extremt långa lugg som får mig att likna en dränkt hund. Hon tyckte den utstrålade danger.. Något som faktiskt fick mig att vilja ha kvar den, för jag antar att motsattsen till dangerous är mesig. Och en mesig hundvalp är ju ännu värre! På tal om hundvalp vill jag förresten ha en fransk bulldog!
Hur som helst, mycket på grund av min enorma kreativitets-impuls fick luggen igår lov att ryka & jag tog fram saxen och började leka frisör sådär på kvällskvisten.
Mitt i allt, när jag stod där med hår i ögonen, i ansiktet, över hela kläderna, ja överallt, kom Mippe med kompanjon förbi lullandes med rödvin i högsta hugg (för att snylta såklart!).. inte uppskattat? Jo, faktiskt! :)
Nu är jag på skolan, för efter jag "lekt frisör" blev det en tidig kväll.. och trots att mina grannar väckte mig 3 ggr inatt är jag mer än redo för Calli ikväll!


Fördommarna bekräftas..

Idag på föreläsningen skulle vi diskutera om följande påstående stämde:

"Ni vill bli framgångsrika ekonomer bara för att tjäna grymt med stålar"

Jag som var helt övertygad om att alla skulle ifrågasätta detta beteende blev djupt chockad över killen som stolt räckte upp handen och helt enkelt bekräftade detta. Och känslan säger mig att han inte var den enda. Alla sociologer hade helt klart gått i taket.
Finns det seriöst inga andra incitament?!

Förutom detta har jag idag även lärt mig att amerikanerna inte bara döper sina barn för att hedra andra världskriget utan även till Lexus, Guiness, Armani och vodkamärket Skyy! Jättekul?!


Var det kaffet?

Vaknade klockan 6 imorsse och kunde verkligen inte sova. Frågan är varför? 
Det verkar totalt orimligt att den lilla mängd kaffe jag drack igår skulle leda till sömnsvårigheter. Men då jag somnade runt 2 är det ju knappast för att jag var utvilad.
Hur som helst tog jag mig i kragen och gick till gymmet innan skolan vilket fick mig att känna mig extremt nöjd.
Nu, ett seminarie senare känner jag mig fortfarande pigg, men jag är rädd att det kommer gå utför. Fredagskänslan har infunnit sig och hindrar mig från att göra något som helst vettigt.
Ja, inte ens ett vettigt blogginlägg kan jag skriva såå.. gott folk, have a nice day! :)


"Det kommer bli spårat!?"

Ett Fadderi utan dess like väntar mig och 200 andra ekonomer. All credd till den uppstyrda kåren som tillskillnad från sociologiska har ordnat mer än en ordentlig välkomstkommitté. Synd bara att det kommer så här 3 år för sent.. Välkomstmiddag, 5-kamp, militärsittning, ölpub, vinterkryssning, studio 54, kryssning, champangefrukost, sittning igen och allt inom loppet på 2 veckor. Alla tillställningar påbörjas även med en förfest hemma hos någon av de 19åriga faddrarna. I ett mail jag nyligen fick kan man läsa: "DET KOMMER BLI SPÅRAT!"
Helt idealiskt för en straight förstaårsstudent. En mardröm för mig.  

human.?

Total panikångest igår, kunde helt enkelt inte förstå hur man kunde vara så dum att man frivilligt sitter inne på sitt rum en fredagkväll. Och dessutom totalt isolerad utan dator. Det hela blev inte bättre av att prata med folk som verkade ha allt för kul på en fest jag kunde ha varit på. Istället sällskapade jag Mippe till Ica, och sjöng till " Are we human, are we dancers" i köket. Kom fram till att jag var både mänsklig och dancer och totalt felplacerad på en fredagkväll!

Nu sitter jag iallafall här på skolan vilket vi kan tacka kvällen igår för. Imorsse har jag städat, kollat på bygglov & även gråtit en skvätt när dom byggde en ramp och lekstuga till en rörelsehindrad flicka.
Hann även med att bli sjukt irriterad på Rickard Sjöberg och hans extremt klyshiga postkod-reklam.! Att måla upp postkodlotteriet som forumet där du räddar världen, gör mig äcklad. Bara reklamen gör att jag ALDRIG skulle stödja deras "rädda världen"-kampanj.
TV4, tänk om.

Today is the day..

Idag är dagen då jag utsätts för den kanske största mänskliga prövningen hitills.!
Jag ska vara utan min dator i kanske 5 veckor som längst. Jag vet inte hur jag ska överleva. Och jag är uppriktigt orolig.

Såå hejdå bloggen.. kanske kanske lyckas jag smita in på någon annan dator och uppdatera dig.! (Risken är ju rätt så stor med tanke på att jag planerat att flytta in i skolans datorsal, men bloggande är tyvärr ej högsta prioritet, so you´ll never know!)

Tash is home.! :)





But she´s hiding.! Where are you?
We miss you!

"Grattis blivande ekonom?"

Yes, jag får läsa företagsekonomi! Jag är sjukt glad över att ha kommit in men mindre glad över att jag nu ska gå i en klass med 200 EKONOMI-studenter! Been there, done that :(
Följande brev låg idag i min brevlåda..

"Du har precis kommit in på en av landets mest eftertraktade ekonomiutbildningar och är nu därigenom en del av den gemenskap som finns här!"

Men tänk om man inte vill vara en del av denna gemenskap då. Jag orkar inte med blonda ginatricå-tjejer, brats med backslick och deras snilliga datorer, hjälp!! Och nej jag har inte fördommar, inte alls..haha! Förhoppningsvis får jag en possitiv överaskning och alla mina fördommar krossas!

(Och brevet ovan är ju bara ett exempel på deras översittartendenser!)

Babysteps

Uppsatsen går frammåt med babysteps.. Insatserna måste ökas annars lär det aldrig bli någon examen. Kom igen Sara.! Kom igen! Att jag från och med måndag pluggar "dubbelt" gör knappast det hela lättare. jesus.!

Kvällens bästa raggningsreplik?

På väg hem från krogen igår ropar en kille efter mig och jag stannar upp.
"-Bor du på Lappis?" frågar han. Sedan frågar han mig om jag vet var gymlokalen ligger någonstans! En helt naturlig fråga så där halv 5 på morgonen till någon du stannat på gatan. Eftersom Mippe passande nog informerat mig tidigare under dagen kunde jag svara!
Nöjd över att nu äntligen veta fortsatte han diskussionen med något helt annat. Killen visade sig vara en 87a från Pajala och det hela visade sig trots allt bli en ganska trevlig promenad. Väl hemma erbjöd han mig att komma hem till honom på en drink eftersom han tyckte att klockan ändå inte var så mycket. Jag tyckte dock halv 5 var tillräckligt sent för att inte gå hem till en främmande "man" och avböjde. Kvällens bästa raggningsreplik?

WoohooWehoo!

Yes, I can escape.! Ikväll ska jag få träffa kakan och co. Det ska bowlas, drickas öl och gås på klubb.! WoohooWehoo!

Jag är bitter..

Bitter på att min insats med chokladask och städning inte hjälpte..
Bitter på att köket som äntligen var så fint, nu 5 utbytesstudenter senare blivit förskräckligt.
Bitter på att det står 100 kg rå kyckling inne i vår mikro som både förhindrat mig från att värma lunch och nu även min kopp the.
Bitter för att dom jag bor med inte förstår att man måste tömma soporna och att man inte kan fortsätta att slänga och slänga tills det bildas ett 2 decimeter högt torn ovanför soptunnan.

Kort sagt, din mamma bor inte här.. och om det ska vara på det här viset bor snart inte heller Sara här.!

Welcome home Mippe.!

Jaa, jag vet.. nu är alla regler brutna. Och tidseffektiviteten är bytt mot häng och lek med foton.

Den tredje delen i Swedish-corner lyser fortfarande med sin frånvaro.. och vi väntar spänningsfullt!
Men Idag har Mippe kommit hem och jag agerade ensam välkommstkommitté! 
Vi firade med pizza på proffessorn.. som uppenbarligen gått ner sig i standard över jul. Mippe spekulerade huruvida det var en prao som hyrts in. Jag hoppas det.


Mippe med Challe, som också saknas i Sthlm :)


"Reborns" - din låtsasbebis!


Jag vet, jag skulle inte blogga men var helt enkelt tvungen..

Kunde inte hålla mig efter att ha sett klippet om att det i USA har blivit "vanligt" med såkallade reborns som är låtsasbebisar som kan köpas av barnlösa kvinnor som t.ex. fått missfall. 
Helt enkelt ett substitut till en verklig bebis som kvinnorna kramar, matar och har kalas för. Visst, tanken är god, dessa kvinnor har ett behov av att ta hand om en bebis, och detta behov uppfylls. Men sen då? Bebisen är ju inte på riktigt, den växer inte och den kommunicerar inte.
Psykologer sägs varna för att kvinnorna möjligen kan komma att få psykiska problem på grund av detta. Möjligen? Jag tycker det är helt solklart, detta är helt sjukt!

Bilda dig din egna uppfattning, här.

Home again..

Så var man hemma igen..
Vintern verkar förflytta sig med mig, för nu är kylan på väg söder ut och norrland väntar plusgrader. Att SSSB inte kan förstå sig på elektricitet gör inte det hela bättre, jag sitter i mitt hus iklädd fleecetröja och tjocksockar upp till knäna. Fleecetröjan som jag fyndade vid mitt och bellas besök på Adidas outlet:en, har hitills varit till stor nytta. Förutom detta har den formodligen även gjort att jag ser, lite rikare, lite sportigare och lite flatigare ut. Vet inte vad jag ska lägga för värdering i detta. Nu ska jag ta tag i mitt nyårslöfte som innebär att bli tidseffektiv. Så nu byts bloggandet mot pluggande.. au revoir.!

Är glad över att vara tillbaka i Stockholm samtidigt som det är lite ensamt här utan "swedish corner"!  Mippe och Natasha, KOM HEM! 

Paradise city.

Olivers - Nej tack! En upplevelse som kan liknas vid en färd med Silja-line avslutades passande nog med låten "paradise city". Om det ska vara så här är jag redo att lämna Luleå.

"Take me down to the paradise city where the grass is green and the girls are pretty, ohh.. please take me home. !!"

- Har du någonsin sett en sån här stor fisk?

-Sara.!
-Saaraa..!!
-Har du någonsin sett en sån här stor fisk?

Mamma sitter och ser på något jävla fiskeprogram och så fort dom får upp den minsta aborre ropar hon att jag ska komma och titta! Jag visste väl att man blir skadad på något sätt av att växa upp med en fiskare till far.
Själv har jag ju just på grund av detta sluppit fisk i alla dess former under hela min uppväxt. Med undantag för lax och löjrom. Det tackar vi för,.!
Today is my last day.. eller iallafall min sista hela dag. Jag vill in till "byn", som anna skulle ha sagt! Den här julen har man ju blivit näst intill skadad av all danska, men måste säga att det varit rätt trevligt ändå.! Och jag pratar snarare bredare norrländska än vanligt.. ikväll bliree ÖL, nåjoo.

Orationellt och magont.

Jag har åka-hem-ångest, komma-tillbaka-ångest.. ja allt i en enda stor blandning.
Två, tre dagar före och efter jag ska flyga till något av mina hem kan jag aldrig tänka klart, och det känns skönt att Anna bekräftat samma tendens. 
Varför blir man alltid helt knäpp i övergångsprocessen mellan sina två hem. Jag vill pausa tiden, och spoola tillbaka till rätt tillfällen, som jag antingen vill återuppleva eller göra om.
Jag vill vara på rätt ställen så jag kan träffa dom jag vill hinna träffa. Men hjälper det att jaga "det"? Samtidigt är jag totat orationell och jag hatar det. Gör precis allt jag inte borde göra vilket endast späder på ångesten.
Anna var nyss här, snackade Leifi och underhöll mig för ett ögonblick. Så fort hon gått kom all ångest tillbaka. Och jag fortsatte att orationellt förtränga C-uppsatsen med hjälp av att facebooka samt tänka på allt jag önskade att jag kunde göra. Kanske hade krönikören i dagens kuriren rätt. Hon menade iallafall att facebook och bloggar är 2008s största folkhälsosjukdomar. Jag håller med, men är uppenbarligen drabbad, help me, anyone.!

Är det bara jag.?

Sannolikheten att stans snyggaste tjej skulle vara gay, singel och dessutom gilla mig, borde vara minimal.
Trodde att jag slutat bete mig som en blyg mes i större sällskap, men märkte nyligen att så inte är fallet. I synnerhet då jag råkar gilla någon i detta sällskap. Då bli jag blir blyg, konstig och säger inte något som helst vettigt.  Kan ju inte vara särskilt lyckat eftersom alla jag gillar då borde tycka att jag är ett totalt seppo. Inte så konstigt om ingen jag gillar, gillar mig då.

Igår var en aningens jobbig dag, det var kallt, alla var bakis och jag kunde inte tänka klart nånstans..
Gårdagens roligaste diskussion?

Moa: Hon var bubblare då.
Anna: Vad är en bubblare?
Jag: Jag gissar på sneaker-stil.
Anna: Va?
Jag: Vad är en bubblare?
Moa: Jag sa blondare!

Happy New Year!



Så var det nyår.. och början på ett nytt alldeles fantastiskt år? Tron på ett extra bra år har sedan länge infunnit sig i dom stockholmska studentkorridorerna..
Det nya året ska bli mitt och Mippes år, ett år i kärlekens tecken. Och det är inte precis så galet som det låter! Utan innebär snarare att det är vår tur iår..Hur det lär bli med det tål ju att se...
Men kanske var det en av dom bästa nyårsaftona på länge.? Äkta Houswifin på Rökvägen, med middagande och ölspel. Sedan fest hos elin.. Ingen filmning och inget vatten det här året, däremot folköl, rom och skedspel. Halv fem på morgonen ville jag fortfarande inte åka hem och likt förrförra nyår tjurade jag som en treåring i taxin.. förlåt anna.!








RSS 2.0