Lost
För er som trodde att rubriken indikerade ett inlägg om serien lost, måste jag tyvärr göra er besvikna.
Istället kommer det förmodligen ett långt inlägg om ingenting alls. Jag känner mig verkligen lost just nu. Har ingen aning om vad jag egentligen vill eller vad jag vill ha. Allt detta som i perioder varit så klart tidigare är nu alldeles dimmigt. Skolmässigt har det konstigt nog klarnat och det känns bättre än någonsin. Detta trots att jag ligger efter med läsningen. Frågan är om mitt "lost" -stadie har fått mig att helt enkelt bara se skolan som ett dimmig- det lösers sig.
En kompis frågade nyfiket och aningen skämtsamt om detta lost-stadie innebar att jag börjat fundera på huruvida jag ville ha en kille eller inte. Kanske en ganska relevant fråga efter mitt urflippande i lördags, MEN svaret är nej, verkligen inte.
Intressant och även väldigt enerverande är det att inte veta vad man vill! Kan det vara så svårt att bli intresserad av någon, och att denna samtidigt, observera samtidgt, ska vara intresserad tillbaka, för varför är det alltid så att det alltid går i perioder. Någon vill alltid ha den andra mer, och denna mindre, eller för att tala om inte alls.
Men så länge jag har kul och mår bra är det väl egentligen inget problem. Så jag tror det är dax för Sara att släppa alla tankar och bara leva. Kom just att tänka på att jag aldrig brukade fundera på saker på det sättet förr, jag bara lixom tog saker som det kom, i coh för sig både på gott och ont. Frågan är om det är på senaste som jag börjat grubbla, kanske är det åldersnoja. Detta med tanke på att jag sitter och lyssnar på "we´re not getting any younger" med Edith Backlund. Im obseesed with her. Och även av Kate Perrys "Thinking of you". Det lustiga är bara att jag inte vet vem jag tänker på.. detta insåg jag efter att Fredrik förväntade sig ett solklart svar på denna fråga. Som att det vore självklart att man tänker på någon särskild om man lyssnar på thinking of you på repeat. Jag förstår honom, och jag förstår inte mig själv.
Nu ska jag bege mig till Solna för sleepover hos Therese. Detta för att underlätta inför morgonens jobbpass. För imorgon blir Sara receptionist igen, så då är det bara att sätta på "skittrevlig"- attityden 8-5. Även om det nu låter som om jag sätter på ett falskt leende måste jag erkänna att det inte alls är så, jag gillar faktiskt mitt jobb. Det är bara stundvis som oärlighetens smile kommer fram, så som när någon tror att jag är deras personliga slav.
Istället kommer det förmodligen ett långt inlägg om ingenting alls. Jag känner mig verkligen lost just nu. Har ingen aning om vad jag egentligen vill eller vad jag vill ha. Allt detta som i perioder varit så klart tidigare är nu alldeles dimmigt. Skolmässigt har det konstigt nog klarnat och det känns bättre än någonsin. Detta trots att jag ligger efter med läsningen. Frågan är om mitt "lost" -stadie har fått mig att helt enkelt bara se skolan som ett dimmig- det lösers sig.
En kompis frågade nyfiket och aningen skämtsamt om detta lost-stadie innebar att jag börjat fundera på huruvida jag ville ha en kille eller inte. Kanske en ganska relevant fråga efter mitt urflippande i lördags, MEN svaret är nej, verkligen inte.
Intressant och även väldigt enerverande är det att inte veta vad man vill! Kan det vara så svårt att bli intresserad av någon, och att denna samtidigt, observera samtidgt, ska vara intresserad tillbaka, för varför är det alltid så att det alltid går i perioder. Någon vill alltid ha den andra mer, och denna mindre, eller för att tala om inte alls.
Men så länge jag har kul och mår bra är det väl egentligen inget problem. Så jag tror det är dax för Sara att släppa alla tankar och bara leva. Kom just att tänka på att jag aldrig brukade fundera på saker på det sättet förr, jag bara lixom tog saker som det kom, i coh för sig både på gott och ont. Frågan är om det är på senaste som jag börjat grubbla, kanske är det åldersnoja. Detta med tanke på att jag sitter och lyssnar på "we´re not getting any younger" med Edith Backlund. Im obseesed with her. Och även av Kate Perrys "Thinking of you". Det lustiga är bara att jag inte vet vem jag tänker på.. detta insåg jag efter att Fredrik förväntade sig ett solklart svar på denna fråga. Som att det vore självklart att man tänker på någon särskild om man lyssnar på thinking of you på repeat. Jag förstår honom, och jag förstår inte mig själv.
Nu ska jag bege mig till Solna för sleepover hos Therese. Detta för att underlätta inför morgonens jobbpass. För imorgon blir Sara receptionist igen, så då är det bara att sätta på "skittrevlig"- attityden 8-5. Även om det nu låter som om jag sätter på ett falskt leende måste jag erkänna att det inte alls är så, jag gillar faktiskt mitt jobb. Det är bara stundvis som oärlighetens smile kommer fram, så som när någon tror att jag är deras personliga slav.
Kommentarer
Trackback
