Erikssontelefon modell 90-tal!

Hur kan man bli så glad för i princip ingenting. Det klingande, nästan störande, sms ljudet, från min förskräckliga Erikssontelefon modell 90-tal ljöd högt i rummet! Jag studsade upp delvis på grund av rädsla.
 Innan hann jag dock tänka att jag inte orkade med sms från någon "vanlig". Hann tänka på flertalet potentiella smsare som det förmodligen skulle vara från. Några vilka jag gillar men som jag ändå alltid får sms av dök upp i huvudet, även några som jag helst skulle undvika så här i hemtenta tider. Varför vill folk alltid klaga högt över skoluppgifter?
Hann även tänka på en person som jag önskade att det skulle vara från, men där jag kalkulerade ut sannolikheten som minimal men ändå potentiell. Efter att ha kollat telefonen visade det sig att det var från henne, och trots att hon skrev något som snarare var artigt än hjärtligt och kanske rentav skrivits för att hon kände sig tvingad, blev jag glad. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0