papaharry

Jag har åka-hem-ångest, komma-tillbaka-ångest.. ja allt i en enda stor blandning.
Två, tre dagar före och efter jag ska flyga till något av mina hem kan jag aldrig tänka klart, och det känns skönt att Anna bekräftat samma tendens. 
Varför blir man alltid helt knäpp i övergångsprocessen mellan sina två hem. Jag vill pausa tiden, och spoola tillbaka till rätt tillfällen, som jag antingen vill återuppleva eller göra om.
Jag vill vara på rätt ställen så jag kan träffa dom jag vill hinna träffa. Men hjälper det att jaga "det"? Samtidigt är jag totat orationell och jag hatar det. Gör precis allt jag inte borde göra vilket endast späder på ångesten.
Anna var nyss här, snackade Leifi och underhöll mig för ett ögonblick. Så fort hon gått kom all ångest tillbaka. Och jag fortsatte att orationellt förtränga C-uppsatsen med hjälp av att facebooka samt tänka på allt jag önskade att jag kunde göra. Kanske hade krönikören i dagens kuriren rätt. Hon menade iallafall att facebook och bloggar är 2008s största folkhälsosjukdomar. Jag håller med, men är uppenbarligen drabbad, help me, anyone.!