Mrs Chambers ljuger inte..

Jag har just vaknat, eller egentligen har jag varit uppe länge. Det är bara en sådan dag då det ständigt känns som man är nyvaken. Kanske beror det på mina icke befintliga ansträngningar till att vakna. Nu har jag iallafall kommit en bit på vägen genom att lyssna på Adam Tensta. Tidigare under dagen har jag gjort i princip allt i motsatt rikting, stannat kvar i sängen och den förskräckliga sovtshirten hela dagen samt lyssnat på Thereses allt för deppiga favoritlåt  "Boston".
Sett på L-word, min nya drog, och ätit kladdkaka i alldeles för stora mängder. Har konstaterat att jag skulle kunna leva på grädde om det var ett alternativ. Förstår nu att jag säkert äcklar många, inklusive mig själv när jag tänker på följderna.

Trots denna brist i uppvaknande måste jag säga att det är en bra dag, jag vaknade med ett leende på läpparna. Likt förra helgen var fredagens utgång riktigt lyckad, kanske är det en vändning i min utgång pessimism. Hur som helst  berodde det även denna gång inte ett dugg på klubben, utan på sällskapet! Det är sällskapet som gör kvällen. Kanske underskattar jag dock klubb G och dess musik som faktiskt får mig att bli på enastående humör.
Att vara så här oambitiös gör verkligen att jag mår dåligt. So, nu är det bannemig dax för powernap och sen fresh up! Tanken var att det ikväll skulle bli Caliente, frågan är om det blir det! Risken är att Hannas feber stoppar oss, men just nu gör det mig inte ens ledsen.
Jag är inte dirket sugen på party även om jag vet att Caliente garanterat skulle få mig att le även nästa morgon. En possitiv konsekvens av ett eventuellt uteblivande är dock att jag skulle kunna plugga imorgon.

Skolan har dragit igång och jag har ett nytt mål, att bli en pluggis, ja en riktig plugg-nörd. Har extrem ångest över C-uppsatsen men eftersom det än så länge är möjligt att skjuta upp alla som helst beslut så gör jag det. Klyftigt Sara, klyftigt. Nä, inte särskilt. Sommaren är slut, och det känns som om jag ständigt skriver och säger denna fras. Varför går livet så fort? För fort för mig. Lite skönt är det dock att komma tillbaka till skolan.. mitt nyfunna jobb som receptionist har avskräckt mig rejäl från verkligehetens vuxen liv. Visserligen var detta bara en vecka av pendlande till Kista och i princip ingen fritid men jag hann bli lite leds på jobbandet och framförallt på det evinnerliga resandet till jobbet. Som tur var fick jag flytta in hos TD i Solna, vilket förkortade restiden avsevärt på morgonen. Närmare bestämmt från 1 timme till 15 minuter.
Den sista tiden av sommarlovet gick sjukt snabbt och den ofrivillig influensa gjorde att den blev ännu kortare. En hel vecka hemma var inte vad jag planerat, men regnet hade hur som helst hindrat det jag planerat, dvs. häng i ett soligt Stockholm. Även London, min enda sommarsemester kändes inte som något annat än en snabbvisit. Vilket det i och för sig var. Men det var riktigt roligt att träffa Klara igen. Är det inte konstigt att det finns vänner som man aldrig träffar men när man väl gör det är allt precis som vanligt och allt känns som igår. Thats Klara i ett nötskal.

Nästa sommar ska det bli bättre planering, dels för att få en längre semester och även så att jag undviker sådana misstag som att missa min aupairfamilj med en vecka. Måste säga att jag gick från att vara skeptisk inför ett eventuellt möte till att bli rikigt nostalgisk när jag efter att kommit hem fick veta att de ville träffa mig. Så nu vill jag åka tillbaka.! Mycket på grund av den fjeskiga frasen "Molly describes you as her favorite aupair we ever had". Och för att komma från den flickan, som alltid bedrövar nykommna aupairer, inklusive mig, med berättelser om hur mycket bättre dom förra var, blir jag hedrad. Om jag inte visste hur den här familjen fungerade så skulle jag mest troligt tro att det var ren lögn. Men Mrs Chambers ljuger inte, hon fjeskar inte och hon lindar definitvt inte in saker. På gott och ont.


Girlfriendresor hetare än någonsin.

"Just nu är girlfirendresor hetare än någonsin" kan man läsa i nya nummret av "Chic".
Jag läser vanligtvis inte så mycket mode och skvallertidningar även om jag skulle vilja. Både på grund av prioritering av annat och på grund av att jag faktiskt tycker det är en ganska onödig sak att lägga pengar på så blir det inte av.
Den här gången var jag sjuk och dessutom tvingad att fördriva tiden i stan flämtandes på ett Cafe i en och en halv timma. Så jag bestämde mig för att helt enkelt köpa den billigaste jag hittade. Det resulterade i den nya tidningen "Chic". Inget fel med den alls, den var helt okej och prisvärd. Måste bara säga att jag föredrar någon av de mer etablerade tidningarna så som ELLE. Jag är medveten om att detta låter aningen töntigt av mig men jag måste erkänna att jag inte gillar när "hippa" tjejer som till exempel Sofie Fahrman försöker berätta för mig vad som är trendigt. Egentligen är det inte det att de berättar vad som är trendigt som är felet, utan snarare dom för det mesta usla förslagen på hur jag ska kunna immitera någon av dessa trender.
Jag gillar trender när det inspirerar mig och när det kommer till mig för att jag gillar det jag ser, inte när någon berättar vad jag ska gilla och vad som är trendigt. Som i fallet jag nämnde ovan med de såkallade Girlfriendresorna. Här pratar vi inte om 2 lesbiska som åker på semester utan helt enkelt om att det är trendigt att åka på semester med sina vänninor, "Brukar du åka på semester med dina vänninor?, då är du trendig värre", kan man läsa. SO what, om jag åker på semester med mina vänner gör jag väl det för att jag tycker om det. Faktum är att början av artikeln fick mig att ifrågasätta både mina egna samt mina vänners intentioner med våra sommartrippar till storstäder.
Efter att ha läst artikeln hatar jag den inte längre. Den vill helt enkelt bara förespråka att tjejer med sambos ska våga resa med sina vänninor, samt lyfta fram att singeltjejer kan resa i grupp med andra tjejer. Budskapet är egentligen bra, men rubriksettingen förfärlig. Varför ska allt vara trendigt? Det gör mig så anti-trendig man kan bli!


My hair is getting long..

Jag har just insett att mitt hår börjar bli långt och med andra ord, närma sig exakt det stadie då jag glatt säger till frisören, ta så mycket du vill. Som alltid slutar det med att jag går där ifrån med håret kortare än axlarna. And thats the way the story goes. MEN, it aint gonna happen this time, jag ska prova ha långt hår, eller iallafall längre, det har jag lovat mig själv.
SO, detta är rösten jag ska tänka i mitt huvud nästa gång jag besöker frisören, för det är sant, det behöver faktiskt toppas inom en snar framtid. -"Sara if your fuckin cutting your hair this time, im killing you!"

Skorpor och blåbärssoppa.

Jag höll nästan på att glömma bort att jag från och med igår ska skriva blogg varje dag. Det är lättare sagt än gjort.
 Å andra sidan borde idag nästan räknas som ingen dag med tanke på att det inte alls hänt något idag.
Dagen har bestått av ett maraton av "L word" för att sen avsluta med att se "Den näst bästa" på tv. Jag må vara blödig, för ni kan inte gissa hur mycket jag grät.!
 Att vara sjuk för 3:e dagen i rad är för övrigt aptrist, speciellt när man redan var uttråkad innan man blev sjuk. Just när det roliga skulle börja kom den här satans influensan, nog om det. Efter dagar med illamående och feberfrossa verkar plösligt mammas magsjukediet bestående av skorpor och blåbärssoppa gjort susen.. kan nämnas att jag inte är särskilt förtjust i nyss nämnda soppa, men att mamma sa att jag skulle se det som vilken medicin som helst. I didnt belive her, but now i might! Men kanske var det inte dagis-dieten utan kladdkakan med grädde som jag tjuvåt. Hur som helst hoppas jag nu att lidandet är över och att semestern, iaf den delen som e efter pride, kan börja på riktigt.
 På onsdag bär det av till London, och det ska bli kul, och semester på riktigt!

Spring and summer has past..



Det är som att livet går för fort för att jag ska hinna med.. speciellt när det gäller att skriva blogg.
Helt plötsligt har hela våren paserat och inte har jag skrivit något blogginlägg alls.! Det har helt enkelt varit för mycket med allting, fast mest med skolan som bestått av ett näst intill kaosartat sammarbete med min skolbästis. Uppsatsen som innebar att göra en ekonomisk konsekvensanalys av ett eventuellt införande av vårdnadsbidraget var möjligen att ta sig vatten över huvudet. Efter en heldel tjaffs och massa onödigt arbete från min sida hamnade betyget ändå tillsist på ett C, trots att vi blivit lovat B efter enstaka kompletteringar.! Jajja.. jag orkar inte bråka, det e lugnt, jag hade inte förväntat mig mer, men finns det något jag hatar så är det när någon ger falska förhoippningar och sen inte alls bryr sig. För övrigt såg jag vår handledare på stans flatigaste klubb under priden, hon såg ut att skämmas lite.

Priden var fantastisk men som vanligt är jag besviken, det verkar aldrig hända något spektakulärt i mitt liv men frågan är ju också vad jag egentligen föväntar mig. Jag träffade massa trevliga och glada människor och det är väl det som är huvudsaken. Nu är pride över, och sommren är över..

Långa dagar på maxkontoret, underbara luleånätter och en hel del grillkvällar är över.. Luleå är det perfekta stället om man vill uppleva hur det är att ha trist men samtidigt så kul på en gång.
Kort sagt, luleå är över, pdol är över (ja, du läste rätt, vi och alla fjortisarna var där, en upplevelse måste jag säga) och PRIDE lider mot sitt slut.. jag är förvirrad, ledsen men lycklig.

Mer av sommaren i svartvitt!











Förhoppningsvis ses vi snart..! För nu ska jag börja blogga på riktigt!

RSS 2.0